L Jo

När Karin kom tillbaka från frisören (som för övrigt inte hade glömt bort mitt besök där. "Mamma mia, che bella donna!" hade han sagt och att jag var en naurlig skönhet. Man tackar ja!), frågade hon om jag ville hänga med till seconda strada, en outletbutik någon mil bort. Det kunde jag ju inte tacka nej till, så det var bara att göra iordning sig i ilfart och -ta da- 2 minuter senare var jag klar. Då hade jag hunnit kleta på foundation, borstat på solpuder och rouge och plattat håret. Måste vara nytt rekord. Iaf, väl där hittade Karin en blus som hon köpte, och jag stod och klämde och kände på alla skärp och föll pladask för ett brunt flätat. Men efter en titt på prislappen, 59 Euro (eller om det var 69, i vilket fall aom helst alldeles för mkt för en au pair) gick jag därifrån och kände lite på några Ralph Lauren-skjortor. Karin kom och frågade om jag hade provat skärpet, och jag sa att nej, det är för dyrt för mej ändå. Någon minut senare kommer hon tillbaka med skärpet i handen och håller det runt mej. "Det här skärpet följer med hem" säger hon.

Visst är det fint! Mjukt och skönt är det också. Det kommer jag ha glädje av många år framöver också enligt Karin, hon har tydligen köpt alla sina skärp där, och de ser som nya ut även efter ett par års användande...

Danke Karin!!